Insiktsbloggen: Jag, en riskgrupp

Riskzon

Jag borde ta mitt ansvar annars utgör jag en fara för samhället.

Jag är 67 år och därmed en risk för samhället om jag inte vaccinerar mig. Mot influensan. För nu tillhör jag en riskgrupp.

Jag har sällan varit sjuk. När jag har insjuknat så har det mest handlat om att jag inte har kunnat prata. Stämbanden drabbades men det var väl ett sätt att få mig tyst.

Är jag en dålig människa om jag inte  gör det?

Ska jag vaccinera mig eller inte, det är frågan?

Vi 65plussare  uppmanas nu att vaccinera oss, myndigheterna verkar trötta och  irriterade över att vi inte flockas på vårdcentraler och vaccinationsställen.
” Varför förstår inte de här gamla människorna att de måste vaccinera sig. De kan bli sjuka och behöva vård.”
Läkare och sjuksköterskor får rycka ut på hembesök hos febriga, hostande gamlingar, vårdcentraler och akutintag är överfulla av snoriga och hängiga människor.

Eller har man köpt in för mycket vaccin som man måste göra slut på? Det har ju hänt förut.
Då skulle man kunna vaccinera alla gratis  som arbetar så att produktionen hålls igång.

Måste man vaccinera sig? Får man inte bestämma själv. Utifrån hur man mår och vad man tror om att insjukna i influensan. För att vaccinera sig är väl inte helt riskfritt? De gånger jag har vaccinerat mig har jag ofta blivit sjuk.

Vad blir det för konsekvenser om jag inte vaccinerar mig? Sämre vård om jag blir sjuk, eller ingen vård?

Om jag inte tar mitt ansvar kan jag ju bli smittad och inte bara det, jag kommer att  smitta en hel drös människor som måste uppsöka vårdcentraler, eller ännu värre akuten, de måste sjukskriva sig, de kan inte arbeta.  Barnen får inte gå i skola och förskola. Samhället kommer att vara  sjukskriven i månader.
Jovisst,  jag inser att  kostnaderna blir skyhöga om jag inte vaccinerar mig.  Men andra kan få chansen att jobba för dem som är sjuka. Om det nu finns pengar att ta in vikarier.

Ska jag vaccinera mig för att jag vill det eller för att samhället tycker att jag ska göra det?
Tänk  om man dessutom  fick alla att vaccinera sig då skulle ingen blir sjuk! Vilken vinst,men det är en utopi.

Att kallas för riskgrupp är inte kul, det är inte ens smart om man vill få äldre att vaccinera sig.
Jag vill inte kallas en riskgrupp. Jovisst förstår jag att det handlar om min hälsa att vi äldre kanske drabbas mer av att insjukna i influensan.
Men jag känner mig inte äldre eller svagare än för några år sen.
Blir jag sjuk, blir jag sjuk.

Vill man få oss 65plussare att gå till vårdcentralen och vaccinera oss så borde man säga:
Utan influensan får du ett friskare  och roligare liv och är man över 65  får man dessutom vaccinera sig gratis.
Bara för att du är värd det!

Insiktsbloggen: +1 grad i Sommarparadiset

 

November strand kopia

Vem behöver November grå, våt, kulen och mörk? En av mina vänner tycker att den är vacker, hon fotograferar mycket och hon ser en skönheten i det grå.  Jag försöker och tycker ändå att det är svårt att hitta den.

Jag lämnar Stockholm för att se hur det är i sommarparadiset.  Det är + 1 grad, grått, vått och kulet och det stora grå havet rör sig sakta.
Den sommarblå färgen är ändå vackrare än den mörka novembergrå.

Vågorna rullar lugnt in mot stranden och sen ut igen. Det där ljudet som på sommaren lockar mig att hoppa i.  Det lockar mig inte alls nu. Tänker inte klä av mig i det kalla vädret för att ta mig ut till dit där havet blir så pass djupt så man kan simma lite. Nej något novemberbad blir det inte. Inte i det här havet i alla fall. För att bada i november måste man vara bastuhet och längta till ett hastig kylslaget dopp från bryggan  men att springa spritt språngande naken  långt ut i ett långgrunt vatten vill man ju inte .

Manet kopia 2

På stranden finns slocknade supernovor. De ser som det, rödmaneterna,  fast i miniupplaga.  Rödmaneterna som följt med vågorna in och sen fastnat i sanden på utvägen. Tång och snäckor som blåst in från sydväst breder ut sig över stranden.
Sommarparadiset i november.  Är det fortfarande ett paradis? I paradiset gick ju Adam och Eva nästan nakna, det var varmt, det fanns mat och allt var bra  tills ormen kom. Sen fanns det bara en väg för dem, rakt ut i kylan. När vi tänker  på paradiset tänker vi väl oftast på  värme, sol, blå himmel och hav,  frid och fröjd. Kan man då finna ett paradis i november när  termometern visar på någon plusgrad, vattnet är kallt, himlen oftast grå och vinden viner. Och de tunna sommarkläderna är undanstoppade.
Klockan fyra är det nästan mörkt, det är tyst och  stilla.  Senare ser jag genom mina fönster rakt ut i mörkret ,det kolsvarta,  jag ser ingenting.  Paradisiskt?
Men en novembereftermiddag kan man hinna se en magisk solnedgång också då skådar jag  ut över havet och kisar mot solen.
-Men allt det där grå då? Ja det skimrar mer här än i storstaden.
-Men det där mörkret då? Mystid med många levande ljus och ljuslyktor.
-Klarar sommarhuset kylan?  Jag gör som Strindbergs Kristin i ett Drömspel, jag klistrar, jag klistrar.  Sätter maskeringtejp för dragiga fönster och vips kommer inte de små kalla luftströmmarna in. Tänder en brasa. Elementen är också på.Får jag väl betala för senare.
+1 grad i november. Ett annat paradis med annorlunda färgsättning och temperatur, avskalat och tyst.  Här får själen faktiskt ro.
Så november kanske ändå har sina fördelar.

solnedgång i november kopia