Category Archives: hund

Insiktbloggen: Roxy, den lilla hunden

RoxyI förra veckan var jag hundvakt några dagar, till Roxy  en liten Shih Tzu flicka med ullig päls och rosett i håret som hindrar håret att skymma ögonen då skulle hon inte se mycket. Att se kanske  inte var så viktigt för en sån liten hund som ursprungligen kom från Tibet och sen fick som uppgift att värma kejsaren  i Kinas fötter. Kanske även kejsarinnans men det vet jag inte.

Nej hon var inte min fotvärmare, hon låg för sig själv på mattan, under stolen, under bordet, helt utsträckt på golvet i hela sin längd eller också hade hon rullat ihop sig till en liten boll då sov hon fick jag lära mig, låg hon utsträckt så vilade hon bara.
Vi kom nog rätt bra överens. Men ibland funderade jag på vem det egentligen var som styrde den här relationen. Jag upptäckte att jag var rätt fokuserad på henne. Hur hade hon det? Var det tråkigt, för lite ljud, för mycket ljud, för lite aktiviteter ,för mycket?  Så där höll jag på.  Satt jag för länge vid datorn, läste jag tidningen för mycket, gjorde jag helt enkelt för få saker med henne.
Asch tänkte jag jag måste ju gräva mitt trädgårdsland, men hur ska det gå till?  Runt mitt lilla sommarhus finns inga staket och grannarna har inga heller, måste jag koppla henne?  Om jag inte gör det kommer hon att springa bort när jag inte har koll på henne?  Men ,tänkte jag, de där små benen kan väl inte springa så fort. Jag hinner ifatt henne. Så jag grävde och Roxy gick runt och nosade på på blommor och buskar, sen gick hon till grannen och sen ner där bäcken rinner. Men jag såg henne. Jag hade koll.  Oftast. Och jag hade mitt trick att ropa på henne samtidigt som jag höll upp lite hundgodis. Jag hade fickorna fulla.
Men Roxy är en smart liten hund. Hon kom snart på att bege sig av till grannen för då skulle jag ropa på henne och hon skulle få godis. Så klart!  Men när jag som bäst höll på att  gräva i pallkragar,sand och gräsmatta, då passade hon på.  När jag tittade upp var  hon puts väck. Såg henne inte, ropade, tog fram godiset och ropade igen och ropade igen  och då kom hon, undrade nog varför jag ropade så, Jag var glad att hon kom när jag ropade. Hon  fick  sitt godis, la sig sen  till ro i solen och gnagde på ett tuggben.

Men vi har gått långa promenader med utan godis.  Jag har lett hon följt efter tills vi var på hemväg då tog hon täten och jag hängde efter.
Vi har undersökte stranden och klipporna, hon har vaktat när jag badat, jo det var i förra veckan, hon  har hoppat modig från sten till sten, och sprungit fort och långt på korta ben.  Väl hemma har hon rullat hon ihop sig och somnat.  Vilken liten kompis. Sällan klagat då har hon bara satt sig på rumpan eller bestämt börjat gå åt andra hållet. Det var bara att ge sig.
Så småningom slutade jag  bekymra mig om hon hade det bra och bara grävt och  flyttat jord och sand, hon  hade nosat och gett sig ut på egna små utflykter ,kommit när jag ropat.
Men den här sista dagen kom hon inte när  jag ropade. Hon var bara helt borta.  Var var  hon? Var skulle jag leta?  Oron spred sig snabbt i min kropp.
“Men inte nu Roxy,  snart kommer ju  snart din matte och hämtar dig”. Jag ropade så att det ekade i hela sommarstugeområdet men hon kom inte. Men var tusan var  hunden?   Och så tänkte jag på räven som  drar runt här.  Och blev ännu oroligare.
Så, plötsligt, kom hon, i full fart med flaxande öron, rosetten på sned, flåsande och hoppande.  På ett riktigt  bushumör. Vilken lättnad det var.  Jag kramade den ulliga bulliga lilla kroppen. Hon hoppade vidare, la sig ner, hittade ett gammalt tuggben som hon inte gnagt färdigt på . Jag grävde klart  och fick till mitt trädgårdsland och tänkte att nu vet vi var vi har varandra.  Kändes riktigt bra. Jag var nöjd och trött.

Ska jag skaffa hund nu då? Jag har ju pratat om det länge. I flera år. Min svärdotter undrar vad det är jag funderar på.  Hon tycker att jag har funderat tillräckligt länge och om jag inte skyndar mig nu så kan det snart vara för sent. Nej det har hon inte sagt, det säger jag.  För visst tänkte jag att det nog var lite skönt när matte kom och hämtade Roxy, en liten timme, sen saknade jag henne.
Det är väl så att det blir ju ingenting av någonting om man bara går omkring och tänker hela tiden och inget gör.   Det svåra är att bestämma vilken sorts hund jag ska ha.  Så jag tänker och tittar och googlar och pratar med mina hundvänner om vilken sorts hund jag ska ha. De kommer alla med olika förslag, jag blir mer och mer förvirrad. Förstår att här gäller det att hålla huvudet kallt och hjärtat varm och klappande för den hund som jag hoppas inom en inte alltför lång tid ska bli min.