Category Archives: Trädgård

Insiktsbloggen: Tillit i stormen

Havet stormar

Det blåser hårt i Frösakull. Havet dånar och  vräker sig vildsint över stranden. Träden vajar fram och tillbaka men det är inget mot gårdagen nu blåser det bara ca 14-15 meter i sekunden igår var det närmare 40 i byarna så det var inte konstigt om jag var orolig för mitt  lilla hus och den stora björken som står alldeles för nära.  Hade orkanstyrkorna fått grepp om den hade den fallit över huset.

Men en gammal björk är en gammal björk även om stammen inte mår så bra nuförtiden.

-Den har stått här i många år och klarat både Gudrun och Pär, det är klart att den kommer att klara det här sa mannen som tar ner trän när jag äntligen fick tag i honom i går eftermiddag.   Hur kan du vara så säker, frågade jag.

-Det är en gammal björk, den är stadig även om stammen kanske kan vara lite åtgången, så jag vet.  Men i nästa vecka kommer jag och tar ner den det är dumt att chansa man vet inte när nästa storm sveper in. Man vet inte hur mycket en gammal björk orkar med.björken

Han lät så trygg och så jag lugnade ner mig.

Men under körrepet kom sms från mina vänner om orkanvindarna, hus som skakade, Nissan som svämmade över,tak som flög av.

Fick påminna mig om att  en gammal björk står stadigt men vad händer om någon av kronans grenar går av?

Är man 50 mil bort är det inte så mycket man kan göra.  Det blir som det blir.

Man får ha tillit.

Jag gav mig iväg från Farsta vid 7 tiden i morse, fick under resan reda på att huset stod där det stod, och björken med.

Klockan 12 var jag framme och kunde bara konstatera att jag nog haft en del tur den här gången med.

Överallt i Frösakull har träd fallit, stora stolta tallar och höga bulliga björkar med enorma rotvältor.

Nu ska jag sätta ett band runt björken ett band som betyder: Den här björken ska tas ned!

Det kommer att bli tomt, den har gett underbar skugga heta, soliga sommardagar.

Men gräsmattan kommer att bli glad och grön.

Insiktsbloggen: Hur ska det gå för björken i stormen

 

Björk i stormTräden vajar lite i vinden.  Byggherrens flaggor fladdrar. Det här är bara början, vindarna kommer att tillta även i Farsta.

Oron gnager i magen när stormen som kommer att dra in över västkusten och drabba Hallandskusten med full kraft nu har uppgraderats till en 3:a av SMHI.

Varför sitter jag här?  Borde jag inte rask sätta mig i bilen och åka ner till Halland och Frösakull idag istället för i morgon?

Jag oroar mig för den stora björken som står för nära huset och som vi bestämt ska tas ned under hösten för att den är just för stor och inte helt stabil längre. Tänk om stormen tar den? Då kommer den att falla över mitt hus med sin nya fasad och nya fönster. Så varför åker jag inte ned idag, varför vänta tills i morgon?

För att jag  har saker att göra i Stockholm under dagen och så ska vara med på en viktig körrepetition i kväll. Vår konsert den 7 november närmar sig. Men är den viktigare än huset?

Vad kan jag göra i orkanvindarna i mörkret?  Jag kan knappast hindra björken från att falla.

Och hur läskigt kommer det inte att vara i natt med vinden vinande och slitande i björken och hjärtat i halsgropen i väntan på det stora braket.

Björken klarade Gudrun och Pär borde den inte klara den här? Är det tredje gången gillt? Och står den kvar ska den snarast tas ned. Oron snör till halsen och jag försöker hitta ett enda telefonnummer till mannen som ska ta ner björken  Men honom når jag inte. Han har väl fullt upp en dag som idag, när alla håller andan och hoppas på att:

”så där illa kan det väl inte bli, förra gången de varnade blev det  ju inget”.  Är det det som dröjt sig kvar som gjort att jag suttit lugnt och inte brytt mig särskilt. Eller är det det gamla vanliga att jag inget gör förrän det verkligen verkar bli verklighet? Och det är det nu och kan det vara för sent?

Varför ska jag skjuta upp det som kan göras idag till morgondagen. Har jag levt för länge med devisen Det ordnar sig!?

Som om saker och ting görs av sig självt. Inget gör sig av sig självt. Man måste ta tag i det som ska göras.

Men måste man inte ha tillit?  Till att det ordnar sig.  Nu är jag där igen, men kan man ha tillit till vädrets makter?  Vädret är nyckfullt och meteorologerna kan ju trots allt bara ge oss prognoser om vad som komma ska. Och det är kanske de där prognoserna som ställer till det, som gör att vi inte riktigt tar  väderutsikterna på allvar. Det blir som det blir.

Men imorgon, om björken står kvar, när jag kommer ner till Frösakull, ska jag genast se till att den blir nedtagen.

För det kommer fler stormar och orkaner.  Det är jag ganska säker på.

Insiktsbloggen: Höst och vår

IMG_4472

Jag har krattat, min gräsmatta, lämnat en del löv till maskarna,  jag har grävt mitt trädgårdsland och i mina rabatter.  Jag har tagit bort plantor som inte kommer att överleva vintern. Jag har planterat nya som kommer att blomma nästa sommar. Jag har stoppat lökar i marken som kommer att växa upp till våren. Jag har förberett för våren och för varje nedsatt påskliljelök har jag tänkt: Så vackert det kommer att bli här i vår.

Det är lite lustigt med trädgårdsarbete. Det ligger alltid en halvår i förväg och i vår är det dags att fundera över vilka höstblommor som ska pryda rabatten.  Det är bara just mitt i sommaren som man kan njuta av det man har planterat och tänka: Jaha, blev det så här!

Vintern är drömmarna och planerandets tid,  då gör man ritningar och skisser av trädgården, då läser man frökataloger, köper fröer,  förodlar och belamrar fönsterbrädan med allahanda små krukor med frön och skott så allt är redo att stoppas i jorden när risken för frost är äntligen över.

Men nu är vi mitt i hösten. Är det inte en ovanligt vacker höst i år? säger många jag möter. Jo det är det.  En ovanligt vacker höst.

Aldrig har väl färgerna varit så starka. I så många nyanser av gul,orange, sprakande rött och milt grönt. Jag har kört mellan västkust och östkust och förförts av det färgsprakande landskapet. Men minnet är kort, alla höstar är kanske lika vackra

Men nu när jag förberett våren kan jag leva i nuet. I hösten. Den vackra och än så länge milda. Kylan lär vara på väg.

Som alltid var övergången till hösten lite besvärlig. Jag vill gärna hålla kvar sommaren en tag till och att inse att det jag sett fram emot är över, att nu är det slut,är vemodigt. Förändring är svårt vi vill gärna att det ska vara som det har varit. Men efter en tid så anpassar man sig. Årstider är inget man kan kämpa emot.  De kommer och går vare sig vi vill det eller inte.

Så när det är dags att kratta upp björkens löv som täcker hela gräsmattan då är det point of no return. Det finns inte någon återvändo, hösten är här och sommaren är nu bilder i mitt bildarkiv.

Höstens färgprakt är som ett fyrverkeri till det som varit. En sommarens grand final.

Nu kan vi flytta inomhus, låta trädgården vila och vara i höstnuet.