Insiktsbloggen: Hur ska det gå för björken i stormen

 

Björk i stormTräden vajar lite i vinden.  Byggherrens flaggor fladdrar. Det här är bara början, vindarna kommer att tillta även i Farsta.

Oron gnager i magen när stormen som kommer att dra in över västkusten och drabba Hallandskusten med full kraft nu har uppgraderats till en 3:a av SMHI.

Varför sitter jag här?  Borde jag inte rask sätta mig i bilen och åka ner till Halland och Frösakull idag istället för i morgon?

Jag oroar mig för den stora björken som står för nära huset och som vi bestämt ska tas ned under hösten för att den är just för stor och inte helt stabil längre. Tänk om stormen tar den? Då kommer den att falla över mitt hus med sin nya fasad och nya fönster. Så varför åker jag inte ned idag, varför vänta tills i morgon?

För att jag  har saker att göra i Stockholm under dagen och så ska vara med på en viktig körrepetition i kväll. Vår konsert den 7 november närmar sig. Men är den viktigare än huset?

Vad kan jag göra i orkanvindarna i mörkret?  Jag kan knappast hindra björken från att falla.

Och hur läskigt kommer det inte att vara i natt med vinden vinande och slitande i björken och hjärtat i halsgropen i väntan på det stora braket.

Björken klarade Gudrun och Pär borde den inte klara den här? Är det tredje gången gillt? Och står den kvar ska den snarast tas ned. Oron snör till halsen och jag försöker hitta ett enda telefonnummer till mannen som ska ta ner björken  Men honom når jag inte. Han har väl fullt upp en dag som idag, när alla håller andan och hoppas på att:

”så där illa kan det väl inte bli, förra gången de varnade blev det  ju inget”.  Är det det som dröjt sig kvar som gjort att jag suttit lugnt och inte brytt mig särskilt. Eller är det det gamla vanliga att jag inget gör förrän det verkligen verkar bli verklighet? Och det är det nu och kan det vara för sent?

Varför ska jag skjuta upp det som kan göras idag till morgondagen. Har jag levt för länge med devisen Det ordnar sig!?

Som om saker och ting görs av sig självt. Inget gör sig av sig självt. Man måste ta tag i det som ska göras.

Men måste man inte ha tillit?  Till att det ordnar sig.  Nu är jag där igen, men kan man ha tillit till vädrets makter?  Vädret är nyckfullt och meteorologerna kan ju trots allt bara ge oss prognoser om vad som komma ska. Och det är kanske de där prognoserna som ställer till det, som gör att vi inte riktigt tar  väderutsikterna på allvar. Det blir som det blir.

Men imorgon, om björken står kvar, när jag kommer ner till Frösakull, ska jag genast se till att den blir nedtagen.

För det kommer fler stormar och orkaner.  Det är jag ganska säker på.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *