Tag Archives: vem styr

Inisiktbloggen: Vem styr mitt liv?

 

     Ut och
S P R I N G
det är underbart

Då och då funderar jag på vem eller vad som styr mitt liv? Är det jag eller är det någon annan. Är det min innersta vilja att gå upp tidigt på morgonen och springa 5 km och sen ta ett bad i havet.  Det känns inte så för i så fall så skulle jag väl inte ligga i sängen och ha långa överläggningar med mig själv om det positiva i att ge sig ut och springa, hur härligt det sen känns med det där morgondoppet.    Överläggningen kan handla om att jag kan ju promenera, för det är inte ansträngande, eller gå direkt ner  stranden och bada.   Det där kan hålla på en stund men resulterar nästan alltid i att jag ger mig ut och jag håller mig alltid till min ursprungliga plan. När jag snör på min skorna så tänker jag att i morgon behöver jag inte springa då kan jag  ligga kvar i sängen och läsa tidningen.
Behöver!  Är det så jag ser det att det är ett mer ett måste än ett behov av att få springa. Så vem är som bestämmer jag eller är det någon annan?  Är det verkligen jag att springa?  Jag tycker ju  om att dansa och sjunga i kör. Det är som om det där springandet inte  riktigt är jag.   Någonting som jag har tillfört  mitt liv men inte integrerat.  Fast jag hållit på med det i många år!

Så varför dessa överläggningar? Är det rädslan som styr mig? Rädslan att inte orka  de där 5 kilometerna. För det blir ju aldrig lättare.  Eller handlar det om motivation?

Jag har en bild av jag ska springa fort med lätta fötter men det händer nästan aldrig.

Man kanske inte kan springa fort med lätta fötter vid min ålder men att jag gör det.

Jag borde istället  vara tacksam över att jag fortfarande kan springa, att jag faktiskt orkar mina 5 km och ibland lite mer och komma ihåg hur glad jag är när jag har gjort det hur gott det känns i kroppen och i sinnet. Lättare att le lite åt mig själv och mina rädslor, att inte orka eller  brist på motivation.

För varje gång jag övervunnit min motivationsbrist leker livet. Sist var det när jag målade om några väggar i sommarhuset.  Det blev krångligare och svårare än jag trodde och jag var på väg att ge  upp och jag tänkte på att jag skulle få höra att jag slarvat där ,att det var snett här och titta där hade jag missat osv.  Man kan tappa motivationen för mindre. Helt otroligt hur jag kan hålla på.
Men jag gav inte upp, jag fortsatte tills det var klart. När jag sen satt  i min soffa och tittade på väggarna så var de ju helt ok.  Rätt färg, rätt beslut och skavankerna som jag själv sett var knappt synliga.

Så vem är det som styr mig? Är det jag, min inre censor eller någon annan?  Kanske både jag, censorn och någon annan men jag bestämmer. När jag trots allt gör saker även om det tar emot så har jag ju bestämt att göra det.  Så mycket vet jag. Och då är det min vilja öven om jag inte är världsbäst på det jag gör men gör det ändå. Jag lär aldrig springa mina 5 km på någon rekordtid. Fast det är ju alltid  lite kul om jag kan springa lite fortare än jag gjorde igår. Så då är det väl inte rädslan som hindrar mig utan mer motivationen.Varför springer jag? Jo jag springer för livet. Det enkelt och jag håller mig i form. Och jag målar om väggar fast det är svårare än jag tror. Jag lär mig hur jag ska göra nästa gång och jag lär mig om mig själv.  Är det inte det som är utveckling?